Jag bloggar på en annan plats i ett annat namn också. Men det här är mitt första inlägg i den här bloggen.
Den heter "Som en vind...".
Ibland är vinden stilla. Som om den väntade på något.
Något oförutsägbart.
Något som ändå måste komma.
En stilla vind som kan bli mycket mer.
Ibland virvlar den nyfiket runt och undersöker varje vrå.
Ibland frustar den vilt omkring som om det vore bråttom.
Som om den vore förvirrad och sökte efter något.
Vinden kan vara kall och bitande.
Men också varm och smekande.
Det går bra att berätta något för den.
För den bevarar dina ord i sitt inre rum.
Den vill inget illa.
Men den vill nå runt och ut och omkring.
Jag skulle kunna vara en vind.
Därför börjar mina ord så här.
Vem är du?
Kommer osökt att tänka på Arja S.
SvaraRadera"Vem är du, vem är jag? Levande charader, spelar alla roller så bra..."
Kommer att tänka på vindkraft. Du är en särdeles stark kvinna!
SvaraRaderaLäser ditt inlägg och hör i bakhuvudet. Blå blå vindar och vatten, blå blå vindar och hav, blå blå känslor i natten....
SvaraRaderaFin början på en blogg. Måste kika in på din andra.
Kramis Lena
pst tack för besöket.
Underbar bild,och text.Vem är jag?
SvaraRaderaEn som glömmer tid o rum i vid havet med eller utan vindar! Det ger mej livskraft!
Kram
En som beundrar din fantastiska motljusbild♥
SvaraRadera